Immunförsvaret

Kroppens immunförsvar utgör ett försvarssystem som skyddar oss mot farliga bakterier, virus och parasiter. De flesta bakterier är faktiskt inte farliga och många är bra för kroppen. Det är inte heller alla virus som är farliga. De som är farliga kan göra oss sjuka om immunförsvaret misslyckas med att försvara kroppen. Något som hindrar virus och bakterier från att ta sig in i kroppen är vår hud och friska slemhinnor. Dessa är kroppens skyddsbarriärer.
Vita blodkroppar
Immunförsvarets ”soldater” består av flera miljarder celler av olika typer som gemensamt brukar kallas för vita blodkroppar. Det finns totalt 2-3 kg vita blodkroppar hos en vuxen person. Deras uppgift är att angripa och förgöra de bakterier, virus eller parasiter som lyckas ta sig in. De vita blodkropparna bildas i benmärgen. De flesta finns i vårt lymfsystem, men många cirkulerar ute i vävnaden på jakt efter eventuella fiender. En typ av sådana celler är makrofager. Döda vita blodkroppar och bakterier och vätska bildar det som vi kallar var.

external image 37.jpgVit blodkropp som angriper
Organ som är viktiga för kroppens immunförsvar
De vita blodkropparna bildas i benmärgen. Sedan vandrar de till olika lymfoida organ som tymus, lymfknutor och mjälte. Lymfknutorna finns spridda i hela kroppen bl.a. i armhålor, ljumskar och halsen. Mellan lymfknutorna finns kärl som liknar blodkärl men innehåller lymfvätska (lymfa) istället för blod. Ibland svullnar lymfknutorna och blir ömma, till exempel när vi får ont i halsen. Det beror på att det samlas lymfocyter och andra vita blodkroppar som bekämpar virus eller bakterier.
Första försvarslinjen
När till exempel bakterier har tagit sig in genom ett sår känner makrofagerna och andra vita blodkroppar av dem med hjälp av receptorer (avkännare), som de har på ytan. När de upptäcker inkräktarna skickar de ut kemiska signaler till cellerna i omgivningen. Detta gör att en typ av ”ätarceller”, som kallas neutrofiler, tar sig ut ur blodkärlen och angriper bakterierna. De fagocyterar (äter) bakterier tills de dör. Lite senare kommer fler makrofager för att hjälpa neutrofiler och för att städa upp på platsen. external image Reumatism%20bild%201.jpgEn makrofag eller en så kallad "ätarcell".
Andra försvarslinjen
Neutrofilerna och makrofagerna utgör kroppens första försvarslinje. De skickas alltid ut när kroppen angrips. De anfaller alla fiender på samma sätt. Om de misslyckas skickar kroppen ut en annan typ av vita blodkroppar, den andra försvarslinjen. Den består av olika typer av lymfocyter. Lymfocyterna är specialiserade och kan döda precis den typ av bakterier eller virus som för tillfället angriper kroppen. För att göra detta behöver de 4-5 dagar för att förbereda sig (aktiveras och föröka sig). B-lymfocyterna bildar antikroppar som är anpassade just för angriparen. De fäster på bakterierna och gör det lättare för t.ex. makrofager och neutrofiler att hitta och äta upp fienden. B-lymfocyterna har minne och nästa gång precis likadana bakterier kommer in i kroppen kan de anfalla direkt. external image 200px-SEM_Lymphocyte.jpgLymfocyt
När kroppen angrips av vissa typer av virus och bakterier så hjälper det inte med antikroppar. Virus går in i cellerna så att antikropparna inte kommer åt dem. Då använder sig kroppen av en viss sort T-lymfocyter, s.k. mördarceller. Mördarcellerna tvingar den angripna (infekterade), att begå självmord. Alla de vita blodkropparna samarbetar för att försvara kroppen.
Inflammation
När kroppen angrips och försvarar sig mot bakterier säger vi att vi fått en inflammation. På det ställe där ”striden” pågår blir det rött, varmt och svullet och ibland bildas var.
Försvar mot parasiter
Ibland angrips människokroppen av parasiter som till exempel springmask. Då behövs en speciell typ av vita blodkroppar som kallas eosinofiler. Parasiterna är så mycket större än vita blodkroppar så de kan inte ätas upp. Eosinofilerna samlas istället runt parasiten och sprutar ut giftiga ämnen som förhoppningsvis dödar. Det kan vara mycket svårt för kroppen att döda parasiterna. external image elefantis.jpgEn viss sorts tropisk mask kan orsaka elefantsjuka.
Flera försvarssystem
Förutom alla olika försvarsceller som vi har tagit upp består immunförsvaret av flera andra försvarssystem. Ett exempel är det så kallade komplementsystemet som också startas upp när t ex bakterier kommer in i kroppen. Då sätts en massa kemiska reaktioner igång och det bildas olika ämnen som hjälper till i försvaret.
Hur Stärker Man Immunförsvaret?
Bara genom att äta rätt mat ger oss starkare immunförsvar. Men man behöver också sova och vila, och inte stressa för att minska risken för infektion. När man är sjuk så är det därför viktigt att vila och ta det lugnt. Genom provrörsförsök har man sett att de vita blodkropparna rör sig snabbare vid intag av örter som t.ex Ehinacea och Röd Solhatt. Genom att må bra psykiskt och inte ha dåliga relationer eller andra problem stärker också immunförsvaret.
B-lymfocyter, makrofager och T-lymfocyter
Lymfocyter är vita blodkroppar i blodet som ingår i kroppens immunförsvar. De vita blodkropparnas uppgift är att skydda kroppen mot olika infektioner.

B-lymfocyter/B-celler
B-lymfocyter, som också brukar kallas för B-celler, är en slags cell som finns i immunförsvaret (Lymfocyter är en sorts vita blodkroppar, som också kallas leukocyt, som ingår i immunförsvaret). Dess uppgift är framförallt att bilda antikroppar som ska ta hand om främmande bakterier i kroppen. B-cellerna utvecklas från stamceller i benmärgen, och det är därför den har bokstaven ”B” i namnet. Man anser att utmognaden utav cellerna i däggdjur börjar i benmärgen. Från början hade lymfocyten det namnet på grund av ett organ som fanns fåglar där b-lymfocyten mognar. Namnet på det organet är ” Bursa Fabricii”.

Makrofager
En makrofag, eller en ”ätarcell” är en typ av leukocyt som tillverkas i benmärgen. Cellens namn betyder ”storätare”, och det har faktiskt att göra med makrofagernas uppgift. Makrofager fungerar genom att äta upp främmande celler och därmed bakterier som dem inte känner igen. Det går till så att bakterien omsluts utav makrofagen. Väl inne där så bryts bakterien sakta ner av en rad nerbrytande processer, som består bland annat utav reaktiva syreföreningar. Makrofager existerar i princip i alla typer av vävnader. I huden kallas de för Langerhans celler, och har betydelse vid allergiska reaktioner. I levern kallas makrofagerna för Kupfferceller. Även lungornas alveoler innehåller makrofager.
T-lymfocyter/B-cell T-lymfocyter, eller T-celler, ingår också i kroppens immunförsvar. Den fungerar i det adaptiva immunförsvaret (Det adaptiva immunförsvaret är ett tillägg till det medfödda immunförsvaret hos ryggradsdjur) för att kunna upptäcka specifika patogener (Patogener är en organism som orsakar sjukdom hos en annan organism). T-cellerna kan delas upp i två olika grupper. Den ena gruppen består utav de T-celler som hjälper andra delar utav immunförsvaret. Dessa T-celler kallas för ”T-hjälparceller”. Den andra gruppen av T-celler kallas för ”mördar-T-celler”. Dem kallas det för att deras uppgift är just att döda infekterade celler direkt innan infektionen sprider sig.

Edward Jenner
Edward Jenner var en brittisk läkare som föddes den 17 maj 1749 i Berkeley, Gloucesteshire. Han jobbade inte bara kliniskt som läkare, han var också forskare och blev pionjär inom vaccinering. Och det är tack vare hans upptäckt inom vaccinering som han blivit känd. Det var nämligen så att under den tiden han levde så var smittkoppor en sjukdom som härjade runt, och dödade massvis av människor. Smittkoppor är nämligen en extremt smittsam sjukdom och kan smitta via direkt kontakt eller indirekt via ett föremål som blivit utsatt för viruset. Det börjar med att man får en våldsam influensa, hög feber, huvudvärk eller ryggsmärtor och ibland även diarré och kräkningar. Efter ett antal dagar sjunker febern, men istället får man blåsor över hela kroppen. Men det var inte bara smittkoppor som var jobbiga utan även en annan sjukdom som heter kokoppor. Kokoppor är ett virus man får av kor, och på Jenners tid var det vanligt att många utav pigorna eller mjölkerskorna blev smittade. Alla var medvetna om att om man fått kokoppor så kunde man inte få smittkoppor, man blev alltså immun. Det Jenner gjorde var att han började undersöka om man kunde utveckla kokopporna till ett skydd, som alla kunde få. Han försökte länge, och han utförde sin första lyckade vaccination på en 8-årig pojke som hette Phipps den 14 maj 1796. Det han gjorde var att han rispade in vätskan från kokoppor i pojkens hud, detta kallas för variolisation, och är en gammal asiatisk metod. Pojken insjuknade så klart i kokoppor, men när man en vecka testade att göra samma sak, fast nu med vätskan från smittkoppor så smittades inte pojken utan förblev frisk. Han hade alltså blivit immun mot smittkoppviruset. Jenner skapade sedan ordet vaccinering efter det latinska ordet vacca, som betyder ko. Han dog den 26 januari 1823.

Artikel:

Solen både vän och fiende

Att solen skyddar mot benskörhet är väl känt. Men en allt större mängd bevis pekar nu på att solen också kan skydda mot flera cancertyper.

I början av 1980-talet
upptäckte Michael Hollicks forskargrupp vid Boston-universitetet att solens strålar startar produktion av D-vitamin i huden på människor. Upptäckten kunde äntligen förklara solens hälsofrämjande effekter, som hade använts sedan 1822 i kampen mot engelska sjukan hos barn.
I dag vet vi att D-vitaminbrist ligger bakom engelska sjukan, en skelettsjukdom som egentligen heter rakit och innebär att benen i kroppen blir sköra och sneda. D-vitaminbrist bidrar dessutom till benskörhet.
Men de senaste tjugo åren har forskare också knutit brist på D-vitamin till ökad risk för ett femtontal olika tumörsjukdomar, bland annat tjocktarmscancer, prostatacancer och bröstcancer.
Att solen både kan orsaka och skydda mot cancer upptäcktes redan på 1930-talet. Forskarna Peller och Stephensson noterade att amerikanska sjömän drabbades av hudcancer oftare än andra. Men i stället hade de färre fall av flera sorters cancertumörer inne i kroppen. Peller och Stephensson gissade då att hudcancer skulle kunna ge kroppen någon sorts immunitet mot andra cancersorter. Men eftersom de inte kunde förklara sambandet ignorerade övriga forskarvärlden deras observationer i fyra decennier.

De senaste tjugo åren har en rad olika studier visat att receptorer för hormonet calcitriol, den aktiva formen av D-vitamin, finns i muskler, hjärna, tarm, bröst, prostata och i celler som ingår i immunförsvaret. Forskarna vet också att hormonet styr funktionen av mer än 200 gener i människokroppen.
Befolkningsstudier från vitt skilda länder, som Japan, Spanien och USA, visar på en svag men enhetlig trend. Ju längre norrut och mindre sol, desto större andel dödliga cancerfall.
Forskare talar därför om vitamin D-hypotesen: att solen, genom hudens produktion av D-vitamin, kan ha en skyddande effekt. Problemet är att den ultravioletta strålningen ligger bakom både solens goda och skadliga effekter.
För människan är solen den enskilt största källan till D-vitamin. Det kan orsaka problem för oss som bor i nordliga länder. Mellan november och mars är solen i Sverige för svag för att huden ska kunna producera D-vitamin. Då gäller det att få i sig tillräckligt av ämnet genom mat, framför allt fet fisk, men även ägg och mejeriprodukter.
Men på sommaren är solen mycket effektiv som källa för D-vitamin.

- En ljushyad person har producerat allt D-vitamin hon behöver efter bara 10-15 minuter i solen, säger Edward Giovannucci.

Han är professor i nutrition, epidemiologi och medicin vid Harvard-universitetet och forskar på orsaker och risker bakom cancer.

Edward Giovannucci menar att dagens antisolkampanjer, tillsammans med alltför litet intag av D-vitamin, leder till farligt låga halter av D-vitamin. I länder som ligger långt ifrån ekvatorn, som Kanada och Sverige, är risken att drabbas av brist särskilt stor.

- De samlade bevisen i dag pekar på att det skulle vara en stor fördel för de allra flesta människor att höja sina D-vitaminnivåer, säger han.

Historiskt sett, när människan i genomsnitt bara blev 40 år och vi vistades utomhus många timmar om dagen, var sol det naturliga sättet att få all den D-vitamin kroppen behöver. I dag, när vi lever dubbelt så länge, har UV-strålningens skadliga effekter satt spår i form av ständigt ökande hudcancerfall.
Johan Moan är professor vid Oslo-universitetet och har varit verksam på norska cancerforskningsinstitutet i över 30 år. Han hör till dem som understryker solens fördelar.

- Man har skrämt folk över hela världen att tro att all sol är farlig. Men vinsten i människoliv blir större om vi får sol än om vi lever med D-vitaminbrist, säger han.

Johan Moans slutsatser är kontroversiella, och långt ifrån alla forskare på området är eniga om hur vi bäst ska få i oss tillräckliga mängder D-vitamin.
För lite drygt ett år sedan presenterades den första studien som klart visade att höjda nivåer av D-vitamin skyddar mot cancer. Studien pågick under fyra år och leddes av Joan Lappe, professor i medicin på Creighton-universitetet i Nebraska, USA. Hon säger att kunskapsutvecklingen kring D-vitamin kan liknas vid en revolution.

- Våra resultat visar att högre halter av D-vitamin i kroppen skyddar mot cancer. Det är helt i linje med en lång rad befolkningsstudier som pekar på att solexponering är förknippat med lägre antal cancerfall över lag.

Joan Lappe har studerat nästan 1.200 kvinnor över 55 år som genom kosttillskott ökat sina nivåer av D-vitamin. I gruppen som fått sockerpiller hade 18 kvinnor insjuknat i någon form av cancer. I gruppen som tagit D-vitamin var motsvarande siffra 8. Joan Lappe säger att dagens kombinerade vitamintabletter innehåller för små mängder D-vitamin för att ge de goda effekter som hon studerat.

- Om du skulle äta tillräckligt med D-vitamin med dagens multivitamintabletter, så skulle du överdosera till exempel A-vitamin, säger Joan Lappe.

En omfattande sammanställning av 67 studier visade nyligen att A-vitamin som kosttillskott är verkningslöst ur hälsosynpunkt, och i värsta fall direkt farligt.
Men D-vitamin genom solljus går inte att överdosera, eftersom kroppens produktion automatiskt stängs av när vi fått så mycket som vi behöver.
Därför är en kort stund i solen varje dag en bättre D-vitaminkälla än tabletter.

- Vi har haft många diskussioner med hudläkarna och är överens om att viss sol är nödvändig. Men om huden blir rödaktig, då måste man skydda sig, säger Joan Lappe.


**Carolina Hawranek** (dn.se)

Reflektion:

Det står inte så mycket i artikeln som jag inte redan skrivit i min text. Något som lades till i vad jag lärt mig var väl att bakterier inte trivs i magsäcken och därför kan man säga att magsäcken med sin saltsyra, hör till immunförsvaret.