Rörelseorganen (musklerna och skelettet)
Välkommen till våran sida om rörelseorganen. Här beskriver vi hur de fungerar, hur de påverkar kroppen, hur viktiga de är och att vi inte skulle klara oss utan dem. Hoppas ni tycker om den, och får veta allt ni behöver inför provet. Vi har lagt ner mycket tid och är nöjda med arbetet.
Puss och kram/ gruppen

Så har vi delat upp arbetet:

· Lilly - Leder
· Hedda - Muskler
· Anna - Skelettet

Frågeställnigar:
Muskler:
Hur påverkas musklerna om en person tar drogen Anabola Androgena Steroider?
Hur påverkas musklerna av att vi i dagenssamhälle inte rör på oss lika mycket som förr?
Vad är det som sker när man " får mjölksyra"?
Vad är det som sker när man får kramp?
Skelett:
Hur är skelettet uppbyggt?
Vilka sjukdomar kan drabba skelettet?
Hur kan man förebygga benskörhet?
Hur påverkar miljöfaktorer skelettet?
Leder:
Hur ser ledernas uppbyggnad ut?
Hur är lederna uppdelade?
Vart i kroppen finner man kroppens större leder?
Vad är ledernas uppgift?
Varför kan människor som är gamla få problem med lederna?
Kan man göra en led rörligare?
När man ibland rör på sig, kan man känna att lederna knakar/sprakar lite, vad beror det på?

Sjukdomar:
Muskler:

DMD (Duchennes muskeldystrofi):
Skelett:
Benskörhet (osteoporos)
Rakitis
Diskbråck
Leder:
Ledgångsreumatism
Psoriasisartriten
Ryggreumatism
Bechterew/pelvosspondylit

OBS! Detta är endast kroniska sjukdomar (dvs. sjukdomar som ej går att bota)

Länkar:
En länk från Magnus:
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article2346164.ab
Länkar till information om skelett och leder:
http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=17672&PreView=
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article212734.ab
http://reumatism.netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=4659
http://home.swipnet.se/~w-23869/Psoriasis/psoriasis.html
http://www.muscles.se/styrketraning-for-aldre/
http://www.helsinki.fi/forskning/nyheter/2005/v12.htm
Länk till information om muskler:
**http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=17663**
**http://www.solunetti.fi/se/histologia/sydanlihas/**
http://www.vardguiden.se/Article.asp?Articleid=3010
http://cns.sahlgrenska.gu.se/goude/nsd/structure_218


Rörelseorgan – leder
Ledernas uppbyggnad
Benen i kroppen består utav skelett. Det är med hjälp av leder som gör
att våra ben håller ihop och är anledningen till att vi kan röra hela kroppen.


external image s_ny_led.gif
På bilden; En led

Förklaring till delarna på bilden, samt hur de fungerar:
· När två eller flera ben möts i en led blir den ena ledytan oftast rundad. Man brukar kalla det för ledhuvud.
· Den andra ledytan är då istället formad som en grop och kallas ledpanna.

Mellan ledhuvudet och ledpannan befinner sig något som kallas ledspringa. Det är en tunn spalt som innehåller en ytterst liten mängd ledvätska. Anledningen till leden behöver användning av detta är för att minska friktionen mellan benen.
Dessutom behövs ledvätskan för att förse ledbrosket med syre och näringsämnen.

· Brosk, är något som är hårt. Brosk är delvis till för att göra alla ytor tåligare, men också för att underlätta ytorna, då de glider emot varandra.. B.la. är ledhuvudet och ledpannan täckta av brosk.
· Ledkapsel är ett annat ord för bindvävshinnan, den som leden omges av. Kapseln håller runt hela leden och sitter fast vid benen. Ledkapselens uppgift är att hålla samman leden, då den förhindrar onormala röresler.
Men det är inte bara tack vare ledkapselen som leden inte faller ihop, utan eftersom att det också alltid finns en spänning i de muskler som befinner sig vid leden, gör det att leden då inte kan få några onormala rörelser. Dessa muskler fäster vid benen som ingår i leden.

Förklaring till ledsjukdomar:
Ledgångsreumatism - en inflammationssjukdom, börjar oftast i händer och fötter. Ledkapseln i leden inflammeras och man får ont och svårare att röra sig.
Psoriasisartriten - hudskador på huden, gör att lederna kan påverkas och skadas. Läs nedan!
Ryggreumatism - innebär framförallt inflammation i ryggan/kotpelaren och i bäckenleder. Knän och fotleder är också exempel, där de kan ge svullnad.
Bechterew/pelvosspondylit - innebär också framförallt inflammation i ryggan/kotpelaren och i bäckenleder. Knän och fotleder är också exempel, där de kan ge svullnad

Det finns fyra olika typer av leder:
· Kulleder - En led som kan röras åt alla håll. Dess ledhuvud ser ut som en kula, troligtvis också därför den fått sitt namn, kulleder. Två exempel som har kulleder är höftleden och axelleden.

· Två-axlade leder - Två-axlade leder har jämfört med kullederna en mer avancerad konst. Den kan nämligen röra sig två mot varandras vinkelrätande plan. Handleden är ett exempel, den kan nämligen böjas bakåt, framåt och i sidled. Också även tummens basled kan röras i två plan.

· Gångjärnsleder - Man brukar säga att gångjärnsleden kan röra sig precis på samma sätt som ett gångjärn på en dörr. Den kan pendla fram och tillbaka, eller böjas och sträckas. Armbågsleden är ett exempel på en gångjärnled, samt även tår och fingrar.

· Vridleder - Vridlederna är till skillnad från de andra lederna inte lika vanliga. I kroppen finner man de mellan stålbenet och armbågsbenet i underarmen. Det speciella i en vridled är att benändarna bara kan röra sig i förhållande till varandra.

OBS!
Anledningen till att man har delat upp dessa sortes leder i fyra olika typer, är pga. de inte ser likadana ut. De har dessutom inte har samma funktioner,
trots att deras uppbyggnad är på nästan samma sätt.

Vart finner man kroppens större leder?

· Nacken
· Ryggradens leder
· Axelleden
· Armbågsleden
· Handleden
· Fingrarnas leder
· Höftleden
· Knäleden
· Fotleden
· Tårnas leder

-.-.-.-

När jag skulle söka om varför äldre människor kan få ledbesvär, vad det beror på etc , så hittade jag två ganska intressanta saker.
För det första hittade jag en hemsida som handlade om forskning på sjukdomen Psoriasis, samt olika kopplingar till vad sjukdomen kan leda till.
Där, hittade jag b.la. den här meningen som fick mig att titta till;


”Man uppskattar att närmare hälften av patienter med psoriasis också får olika former av ledbesvär. Av dessa får över hälften inflammation i leder, psoriasisartrit."

taget från; Pso Olofströms Psoriasisavdelning


Egna tankar, reflektioner etc:
Alltså påverkars lederna av denna sjukdom. Även om den denna sjukdom inte är särkilt vanlig bland människor, är det ändå ganska intressant att lederna kan påverkas utav en sjukdom som yttrar sig om hudproblem och symptom (?) Mystiskt.
När jag läste vidare om vad det kunde bero på, läste jag att utslagen (hudproblemen) oftast fanns kring knän, armbågar eller i hårbotten.
Så vad är "möjligheten" till att människor med sjukdomen kan få led-problem?
Tyvärr så vet man faktiskt inte riktigt varför, det finns heller ingen speciell forskning som visar ett exakt svar.
Min egna åsikt är att hudproblemen kanske får någon slags förbindelse till att lederna, eftersom de blir stela, trötta osv. Troligtvis kanske lederna irriteras av sjukdomen och ger ut signaler genom att lederna ger ifrån sig svullnader, trötthet etc.

-.-.-.-

Förutom att jag hittade denna, tycker jag, intressanta bit. Upptäckte jag även att, i princip mer än 2/3 av sökandet efter min fråga istället bestod av; "Hundar, stora problem med leder" eller "Det kan ta flera år för en människa att utveckla en ledskada... hos djur kan det ta endast några få veckor"

external image brittadansar.jpg
Ledproblemen bland djur är nämligen INTE ovanligt, inte minst hos äldre djur och aktiva individer som anstränger sig hårt. Vad är då anledningen till att gler djur verkar ha mer ledproblem än människor?
Jag tror att det beror på att djur lever på ett annat sätt, såklart, men det jag menar är att de kan utsätta sig för mer fara. Dvs. när de är aktiva, då de utsätter kroppen för trauma, då problemen utvecklas snabbare än hos människor. Men det behöver inte bara bero på det, även deras fraktuer, lång rygg och korta ben, kraftig kropssbyggnad, spännigar etc.

Jag började nu fundera, och hittade ett samband mellan djur och människa. Sambandet är väl det att äldre djur och äldre människor får mer problem med lederna pga. de lättare stukar och vrickar sina leder.
Det är nästan mitt svar på min den fråga jag ställde;

"Varför kan människor som är gamla få problem med lederna?"
Jo, det är delvis pga. att lederna blivit utslitna och såklart inte orkar lika mycket som förr, allting åldras ju. Ledvätskan har dessutom inte samma cirkulation som förr, (se där uppe vad ledvästka är för något, och vad det är till för), och det tror jag kan vara en ganska stor del av anledningen till att gamla människor får problem med lederna. Ofast också om de har råkat ramla eller något liknade, då de kan få problem med det resten av livet. Det gäller samma sak med skelettet t.ex.

Kan man göra en led rörligare?
En del människor är viga, dvs. att de inte är stela, de kan röra sig "mer". Har det någon koppling till lederna? Ja det har det. Viga människor brukar nämligen ha rörligare leder. De kan lätt böja sig framåt, åt sidan osv. (det beror lite på vilka leder som är rörliga)
Anledningen till att de har rörliga leder brukar vara pga. någon sorts träning. Vill man vara vig och mjuka upp lederna kan man t.ex. välja Yoga, där man använder hela kroppen på ett varsamt och mjukt sätt.
En led som inte är särkilt rörlig, vad kan det bero på?
En icke rörlig led, dvs. att den är stel kan bero på att man suttit stilla, eller inte rört på sig på länge. Ingen träning är också en till del.


När man ibland rör på sig, kan man känna att lederna knakar/sprakar lite, varför låter det så?
Jo, det är nämligen ledbrosket som låter. (Bild lite högre upp)
Ledbrosket sitter ungefär mitt i mellan två leder.
Anledningen till att det låter är pga. när två leder möts, och nuddar varandra, t.ex. när det inte finns så mycket ledvätska där. Nacken och axlarna är två ställen som är ganska vanliga, där det brukar "spraka". Då har man suttit stilla för länge, kanske vid datan? Eller så har man suttit på ett konstigt sätt. Ledvätskan har liksom blivit lite stel.


TIDNINGSARTIKEL OM LEDER

Veckans vetenskapsnyhet

v. 12 / 2005: Kroppens försvarsreaktion får konstgjord led att lossna
Kroppens försvarsreaktion får konstgjord led att lossna
Kroppens försvarsreaktion får konstgjord led att lossna

Genom att operera in konstgjorda leder kan man förbättra livskvaliteten för människor som lider av svåra höftledssjukdomar. En operation kan bota värken och återge personen rörelseförmågan för tiotals år framåt.

– Vid operationen tas den skadade höftleden ut. Den ersätts med en protes i metall och plast, berättar Jami Mandelin, som disputerar för filosofie doktorsgraden.

Omkring tio procent av de konstgjord höftlederna lossnar inom tio år efter operationen. Ifall leden lossnar behövs en ny operation, som är tekniskt avancerad och dyr.

Då man forskat i orsakerna till att den konstgjorda höften lossnar har man observerat att det bildas vävnad mellan den konstgjorda leden och benet. Förändringarna som sker i vävnaden försvagar föreningen mellan protesen och benet.

– Den mellanliggande vävnaden består av celler och beståndsdelar som lossnat från den konstgjorda leden. Den är vanligen mycket tunn, men den kan bli till en tjock vävnad som innehåller rikligt med celler och tär på den övriga vävnaden, säger Mandelin.

Enligt Mandelins doktorsavhandling beror den tärande effekten på kroppens egen försvarsreaktion.

– Ben är levande vävnad som kroppen formar genom att bilda benätarceller som löser upp mineral i benet med en syra som de producerar.

– Beståndsdelarna som lossnar från den konstgjorda leden lockar försvarsceller som finns i kroppen till den mellanliggande vävnaden. De sätter i gång en reaktion som får till följd att den mellanliggande vävnaden på ett okontrollerat sätt fräter på benet som omger leden, på samma sätt som benätarceller, konstaterar Mandelin.

Mandelin tror att risken för att konstgjorda leder ska lossna i framtiden kan minskas genom att man kontrollerar surhetsgraden i den mellanliggande vävnaden och hindrar de enzymer som löser upp benet från att verka i vävnaden.
Text: Simo Salmela
Foto: Jami Mandelin
www.helsinki.fi/webbredaktion

Översättning: Valtasana Oy
Jami Mandelins doktorsavhandling ”Acidosis, osteoclast formation and cathepsin K expression in the loosening of total hip prostheses” hör till området cell- och molekylbiologi och granskades den 18 mars.

Mina egna åsikter:
Jag blev väldigt förvånad när jag hittade denna tidningsartikel ute på nätet. Inte hade jag några direkta aningar om att man kunde byta ut en männsklig höftled mot en konstgjord. Direkt när jag såg bilden blev jag genast fundersam och läste artikeln. Jag fastnade direkt för den och tyckte att den var ganska spännande. I tidningsartikeln består de mesta av en del forskare som utalat sig, b.la. om kroppens reaktion när den får in ett "nytt organ".
Man har nämligen forskat fram att, eftersom denna konstgjorda höftled kolappsar, dvs. att delar utav den ramlar av, har man nu kommit fram till att anledningen är att vävnad mellan den konstgjorda leden och benet.
Kanske inte så konstigt, egentligen? Det intressanta är, tycker jag, att man fått fram ett svar på vad det beror på, och att man dessutom kommer förbättra detta i framtiden.
Jag tycker själv att detta är en ganska bra idé, för de äldre människor som oftast får problem med lederna. Jag tycker nog att man borde satsa på detta i framtiden. Man bör nog ta reda på mer saker kring detta, men som jag brukar säga, allting utvecklas! :)

Slutsats;

Hur har arbetet gått?
Jag tycker att det har gått mycket bra, jag är nöjd. Och jag tror att de andra i gruppen också är det. Vi har samarbetat ganska bra, lagt upp arbetet på ett bra sätt osv. Det känns jätte bra :) Har varit mycket roligt, och intressant att läsa om!


Rörelseorgan: Musklerna
external image stora_muskler_1.jpg
En man med MYCKET muskler!

Musklerna bildar tillsammans med skelettet, leder senor och fogar det som kallas för kroppens rörelseapparat.
När musklerna som är fästa vid skelettet drar ihop sig så skapas rörelser i lederna som gör att kroppen rör på sig. De dras ihop när muskelcellerna (som musklerna består av) får en signal från hjärnan via nervimpulser Sammandragningarna av musklerna ger kraft.
Musklerna ger oss inte bara förmågan att röra oss utan ger även:
· Stadga åt skelettet
· Skydd åt de inre organen
· Möjlighet att tala, svälja, tugga och göra miner
· Kontroll över taramans och urinblåsans tömning
· Hjälp att hålla kroppstemperaturen genom värmeutvecklingen från musklerna

Man brukar dela in kroppens muskler i tre kategorier:
· Skelettmuskulatur
· Hjärtmuskulatur
· Glatt muskulatur
external image Snitt8-2.JPG external image anatomy.jpgexternal image 250px-Glanzstreifen.jpg
Glattmuskulatur i mikroskopisk storlek. Skelettmuskulatur i mikroskopisk storlek. Hjärtmuskulatur i mikroskopisk storlek.
Skelettmuskulatur:
Våra 700 skelettmuskler finns i armar och ben, och kallas även tvärstrimmigmuskulatur efter som när man tittar på den i mikroskop så ser den randig ut (något som vi kan göra på labben kanske?). Skelettmusklerna är fästa på skelett (hallå där, det hör man ju nästan på namnet) eller bindväv och vi kan med våran vilja styra över dem. Skelettmusklerna arbetar snabbt och effektivt, men de är inte så uttåliga.
Uppbyggnad:
Skelettmusklerna består av muskelceller som har smält ihop, och därför består av flera cellkärnor.
Skelettmuskelceller ökar inte i antal med tiden, utan när en muskel växer är det för att cellerna växer. En enda muskelcell kan bli upp till 30 cm lång (!).
Muskelcellerna i sin tur består av proteintrådar, som ligger tätt ihop bredvid varandra, det är detta som gör att cellen ser randig ut i mikroskop. Ibland kan proteintrådarna ligga snurrade om varandra, då förkortas muskelcellen och detta gör så att muskeln spänns.

Hjärtmuskulatur:
Hjärtmuskulaturen bygger upp vårat hjärta. Hjärtmuskulaturens sammandragningar pumpar ut blodet i kroppen, den är snabb och väldigt uttålig. Pumpar i våra kroppar tills vi dör. Vi kan däremot inte styra över hjärtmuskulaturen.
Uppbyggnad:
Hjärtmuskelcellerna är väldigt lika skelettmuskelcellerna, förutom att de dels är betydligt mindre och dels för att cellerna bara har en kärna.
Hjärtmuskelcellerna är fästa vid varandras ändor och bildar tillsammans muskeln. Själva fästena kallas glansstrimmor.


Glatt muskulatur:
Glatt muskulatur finns i alla våra inälvor, förutom i hjärtat. De finns i bland annat blodkärlens väggar, luftrören, urinblåsan och mag-tarmkanalen. Den glatta muskulaturens uppgifter är att påverka blodflödet genom blodkärlen, och att föra urinen och mag-tarminnehållet vidare. Den kan inte styras av viljan.
Uppbyggnad:
De glatta muskelcellerna är uppbyggda precis som hjärtmuskelcellerna.

Visste du att:
  • Halva kroppens vikt utgörs av alla våra muskler.
  • Muskelcellerna brukar även kallas för muskelfibrer eftersom de är så långsträckta.
  • När man pratar om muskler i samband med rörelseapparaten menar man skelettmuskulatur.


Svar på frågeställningar:

Anabola Androgena Stereoider:
AAS (Anabola Androgena Stereoider) är ett kemiskt framställt könshormon. Den används främst som doping i idrottssammanhang, eftersom den bygger upp muskelmassan och andra vävnader i kroppen. Den gör att personen som använder drogen blir starkare och snabbare och kan därmed prestera bättre. Men kroppen blir också väldigt uppblåst och bullig på grund av att det samlas vätska i muskulaturen.
AAS gör också så att man får egenskaper från det motsatta könet, tex. om man är tjej så kan man få ett mörkare röstläge och man får ökad kroppsbehåring (skägg). Om man är kille så utvecklar man större bröstkörtlar och får ett ljusare röstläge.
I dagens samhälle har AAS blivit ett problem. Allt fler unga lockas att testa för att snabbt bygga onaturligt stora muskler. Det de kanske inte vet är att det både är farligt för psyket och hälsan. Det är vetenskapligt bevisat att unga män blir aggressiva och våldsamma när de är påverkade av AAS. Vad många också inte tänker på är att kroppen blir åldrad inuti.

Dagens samhälle:
En människa i dagens samhälle är ett resultat av flera miljoner års utveckling. Vi har samma egenskaper och behov som vi haft ända sedan människan började kallas för en civiliserad varelse. Våra kroppar är byggda för rörelse och arbete, våra förfäder jagade och arbetade för sin föda och överlevnad många timmar om dygnet. Muskler byggdes upp och användes.
I dagens samhälle är det lätt att glömma bort att var muskulatur är skapad för att användas när man dagarna i ända sitter framför en dataskärm på ett kontor eller i en skolbänk. För att musklerna inte ska förtvina är det viktigt att vi faktiskt verkligen använder oss utav det som skapats för att vi ska kunna använda vår muskulatur. Då pratar jag om gym, friskis och svettis och alla motionsspår om man inte har så fett med resurser. Om musklerna får jobba så mår man mycket bättre, man sover mycket bättre och man får bra aptit. Det är också viktigt att i samband med träningar att äta rätt, så att musklerna kan bygga upp sig. När man går så förbränner kroppen fett och när man springer eller joggar så förbränner man kolhydrater. Så om man inte äter vad musklerna just förbrukat så blir muskeln mindre istället för större. (I denna text har jag inte nämnt hur viktigt det är röra på sig även för att förebygga benskörhet och led sjukdomar efter som det inte är min del av arbetet)

Kramp:
Det som sker när man får kramp är att muskeln kraftigt dras ihop och man känner en väldigt obehaglig smärta. Den muskeln som krampar är hård och spänd, och ofta kan du se och känna muskeln tydligt. Den vanligaste orsaken att man får kramp är att man har överansträngt en muskel. Det är oftast inget farligt, men man bör nog för säkerhets skull uppsöka en läkare om man har återkommande kramp i benen, efter som detta kan vara symptom för bla. hjärt- och kärlsjukdomar.


Mjölksyra:
När en muskel arbetar behöver den syre, och ju hårdare den arbetar desto mer syre behöver den. Om man anstränger en muskel för hårt kan blodet inte hinna med att transportera det syre som muskeln behöver, och muskeln får då syrebrist. Energin som muskeln skapat genom sitt arbete måste då frigöras utan syre. Detta ger mindre energi, och det är då som mjölksyra bildas. Mjölksyran gör så att muskelcellerna blir surare och vi får värk och blir trötta i kroppen. Mjölksyran försvinner dock när muskeln får vila, efter som muskeln då har får tillräckligt med syre igen.


Artikel om: TRÄNINGSVÄRK
Forskning visar att träningsvärk inte är det man länge
har trott – en skada på muskelfibrillerna och muskelfibrerna.
Tvärtom handlar det snarare om en förstärkning av muskelfibrillerna

Du besöker gymmet för första gången på ett halvår och går loss på maskinerna och hantlarna. Två tre dagar efter passet kommer förmodligen träningsvärken att göra sig påmind. Känner du igen dig?
Värst träningsvärk får man vid excentriskt arbete, när musklerna arbetar i en bromsande rörelse, till exempel i en sit-up. När du ska tillbaka mot golvet med ryggen får magmusklerna jobba för att hålla emot i rörelsen.
En av hörnstenarna i den hittills vedertagna teorin om träningsvärk har varit att fysisk aktivitet som kroppen inte är van vid, leder till mikroskopiska skador i myofibrillerna, i de så kallade Z-banden (se bilden). Myofibrillerna kan liknas vid tunna trådar inne i muskelfibrerna, uppbyggda av en serie av sarkomerer. Dessa är de minsta sammandragande enheterna i en muskel och de avgränsas av Z-banden.
Den tidigare hypotesen var att bristningar uppstod i Z-banden, som ledde till att myofibrillerna och muskelfibrerna skadades och musklerna inflammerades.
En avhandling av Ji-Guo Yu på Umeå universitet, visar att Z-banden inte alls brister. Hans handledare Lars-Eric Thornell, professor i anatomi, har forskat i muskler i många år. Han förklarar de nya rönen:
–Med ny, modern teknik har vi kunnat se vad som faktiskt händer i Z-banden och sarkomererna. Tidigare har man observerat förändringar i Z-banden,
vilka bedömts vara lika med en skada. Nu vet vi att Z-banden inte är skadade, utan förändringarna är ett led i bildandet av nya sarkomerer som gör att myofibrillerna förlängs och muskeln blir tåligare.
Det kan förklara varför man inte får träningsvärk igen när man belastar samma muskler. Muskeln förstärks direkt och förbereder sig på mer arbete i stället för att reparera en skada som man tidigare trodde.
I den nya avhandlingen undersöktes försökspersoner efter att ha utfört olika excentriska arbeten som utförslöpning, bromsning av en cykelrörelse (negativt cykelarbete där pedalrörelsen drivs av elektrisk motor och bromsas av försökspersonen). En annan försöksgrupp fick springa nedför trappor från tionde
våningen till bottenvåningen, ta hissen upp och upprepa proceduren femton gånger. Alla försökspersonerna fick träningsvärk.
Vävnadsprov från den ömmande muskeln, en så kallad biopsi, togs vid olika tidsintervaller; efter en timme, efter två tre dagar eller efter sju åtta dagar. Vävnadsprov togs också från en kontrollgrupp som inte utfört något excentriskt arbete.
Sedan analyserades resultaten med olika metoder för att se vilka proteiner som förändrades i biopsierna och hur sarkomererna förändrades från personerna med träningsvärk. På det sättet kom det fram tydligt att det inte blev någon skada i myofibrillerna. Inte heller någon muskelfiberdöd eller inflammation.
Frågan är hur det kan gå så många år innan man får fram rätt orsak till träningsvärk?
Tidigare forskning har visat att myofibrillerna förändras vid fysisk träning, men tolkningen av detta fynd har blivit felaktigt. Vidare har forskningen påverkats av djurstudier, där muskelfibrerna helt klart blir skadade. Skillnaden är att vid djurstudier används ofta elektrisk stimulering som inte kan jämföras med vanlig frivillig träning.
En annan betydelsefull faktor är att en biopsi är ett kirurgiskt ingrepp i muskeln, vilket i sig leder till inflammation. I vissa studier på människor under 80-talet, hittade forskarna tecken på inflammation i muskler med träningsvärk.
–Det de inte tänkte på var att man faktiskt får inflammation av själva provtagningen. Ingen av de tidigare studierna använde sig av någon kontrollgrupp, så de upptäckte inte det, förklarar Christer Malm, idrottsfysiolog och kollega till Thornell.

Träningsvärk är inte farligt, men varför gör det ont?
–Bra fråga. Vi har inga känselspröt i inre muskelfibrerna, däremot mellan dem. Undersökningen har visat att det blir en viss svullnad av muskelfibrerna, men det är inte klarlagt om smärtan beror på den. Förlängningen av muskelfibrillerna är i alla fall inte orsaken till smärtan. Jag och Christer Malm håller på med fortsatta undersökningar där vi bland annat vill ta reda på varför träningsvärk gör ont, säger Lars-Eric Thornell.
Hur säker är undersökningen, kan en forskare bevisa att den inte stämmer?
–Resultaten är entydiga. Själva muskelförändringen är gammal, har observerats under många år, men tolkningen är ny.

Text:Sofie Sjöstedt
Faktagranskning:Lars Erik Thornell

external image muskel%2B.jpg

Reflektion:

Denna artikel handlar om att man har upptäckt att träningsvärk inte alls beror på att Z-banden (finns i myofibrillerna) brister och att därmed myofibrillerna i musklerna (protein trådarna) blir skadade vilket gör att muskeln blir inflammerad och gör ont (träningsvärk alltså). Utan att myofibrillerna istället har växt och att muskeln blivit tåligare när man har träningsvärk. Man tror att smärtan beror på att när muskeln har blivit tränad så sväller den och trycker på känselspröten emellan muskelfibrerna.
Detta har man kunnat konstatera genom att ett antal försökspersoner har fått utföra olika sorters rörelser som orsakar träningsvärk, och sedan har man gjort biopsi (tagit vävnads prover) på den ömmande muskeln.
Den felaktiga hypotesen kom man fram till genom att göra en biopsi av muskeln, och vad man inte tänkte på då var att själva biopsin gör muskeln inflammerad. Detta glömde man bort och man trodde istället att inflammationen var orsakad av träningen.
Artikeln beskriver också att träningsvärk oftast kommer när man har gjort en bromsande rörelse, t.ex. en ”sit up”. Då gör man en bromsande rörelse och när man från sittande rörelse sakta ska luta sig tillbaka igen så får magmusklerna bromsa kroppen och därmed hålla emot rörelsen.
Jag tycker att det är otroligt bra att Lars-Erik Thornell och hans kollega Christer Malm forskar om orsakerna till träningsvärk. Så att inte människor går runt med den felaktiga uppfattningen om att träningsvärk är farligt och därför inte vill träna sina muskler. Det är väldigt viktigt att träna och motionera av många andledningar, t.ex. så stärker det ens koncentrationsförmåga, och för att förebygga benskörhet och ledsjukdomar som drabbar Sveriges befolkning allt mer. Tänk vilken frisk, långlivad och högpresterande svensk befolkning Sverige skulle ha om alla regelbundet skulle motionera och träna, speciellt med vetenskapen om att träningsvärk är något bra.


Sjukdom

DMD (Duchennes muskeldystrofi):
Förekomst:
I Sverige drabbas ca 10 personer om året av DMD. I världen beräknas antalet sjukdoms bärande vara ca 30 per miljon invånare, och ca 60 per miljon manliga invånare.
Orsak:
DMD orsakas av brist på proteinet dystrofin. Normalt sett finns dystrofin i skelettmuskulaturen, i hjärnmuskeln, samt mindre mängder i det centrala nervsystemet och i glatta muskelceller. Det är därför som man får symptom av sjukdomen inte bara från skelettmuskler, utan även från centrala nervsystemet, hjärtat och mag-tarmkanalen.
Barndomsåren:
Ett barn med DMD lär sig oftast att gå senare än normalt, ungefär 5 månader senare än barn utan sjukdomen. Fast man brukar oftast inte i det här stadiet misstänka att barnet har sjukdomen. När barnet är tre år kan man däremot upptäcka mer tydliga symptom, som t.ex. vaggande gång, svårigheter att springa, hoppa och att resa sig från sittande ställning. Utöver dessa muskelsvaghets- symptom visar barnet inga andra tecken på DMD.
Muskelgrupper som tidigt försvagas är skuldergördel, bäckengördel och ryggmuskulatur. Överarmar och lår drabbas tidigare än underarmar och underben.
Ett påtagligt symtom när barnet är lite äldre är svårigheten att resa sig upp från golvet på grund av svaghet i knä- och höftsträckare. För att kompensera för denna svaghet använder barnet sina armarna till hjälp och "klättrar" med händerna uppför låren för att kunna resa upp och sträcka ut i höfterna (Gowers manöver).
Tydliga symptom utvecklas med åren, t.ex. förstorade vader, utstående skulderblad och en väldig svank. Svanken orsakas av att bäckenmuskulaturen försvagas och inte orkar hålla bäckenet upprätt. Kroppen kompenserar då för framåtlutningen som bildas i överkroppen genom en svank i ländryggen.
Muskelsvagheten blir långsamt värre och värre och upplevs gå i vågor. Samtidigt tilltar stelheten i muskulaturen, speciellt i vaderna. Barnet får svårt att böja fotleden och kan på grund av detta börja gå på tårna.
Förlopp:
Ungefär i 10-12 års åldern är muskelsvagheten så påtagande att barnet med DMD behöver rullstol.
Den vanligaste dödsorsaken vid DMD är lunginflammationer och andningssvikt. Förut var medelöverlevnaden med sjukdomen 18 år, men nu finns det män med sjukdomen som är över 40.
Trots att vi har ganska goda kunskaper om orsaken till DMD saknas fortfarande vetenskap om behandling som kan bota sjukdomen. Behandlingen inriktas därför på att bromsa sjukdomen och att lindra symptomen.

Vetenskapsmän

Vi har valt att berätta kortfattat om två vetenskapsmän som påverkat vår kunskap om rörelseorganen.

Guillaume Benjamin Duchenne de Boulogne
Guillaume Benjamin Duchenne de Boulogne föddes 1806 i Boulogne. Han kom till Paris år 1842 som praktiserande läkare och forskade under många år om elektricitetens användning inom medicin. Även i Sverige använde vi hans metoder.
Han forskade också mycket om kroppens olika muskler och om hur de fungerar. Om detta ämne skrev han flera böcker. Han upptäckte sjukdomen Duchennes muskeldystrofi som fick sitt namn efter honom. Han avled i Paris 1875, och 1899 reses en minnesvård till hans ära i Boulogne.

Guillaume Benjamin Duchenne de Boulognes forskning har gett mänskilgheten kännedom om sjukdomen Duchennes muskeldystrofi och hade därmed satt igång forskningen om hur man kan bota sjukdomen, något som idag har visat resultat eftersom vi idagens samhälle har lyckats bromsa sjukdomen kraftigt. Detta hade vi kanske inte kunnat göra om inte Guillaume Benjamin Duchenne de Boulogne hade funnits.
Duchenne vid ett av sina experiment
Duchenne vid ett av sina experiment

Guillaume Benjamin Duchenne de Boulogne (Till höger)


Francis Glisson (1597-1677)

Francis Glisson föddes 1597 i Rampisham, Dorset, och avled 14 oktober 1677 i London där han arbetade. Han var en brittisk läkare som framförallt arbetade med anatomi. Han levde och verkade på 1600-talet i dåvarande England. År 1650 beskrev han noggrant skelettförändringarna och de tydliga symtomen hos barn med rakitis. Därefter namngav han barnsjukdomen som drabbat många i hela Europa till Engelska sjukan.
Han införde också ortopedisk behandling för ryggradskrökningar, och är mest känd för att vara den förste att beskriva leverns bindväv som länge har kallats den ”Glissonska kapseln" efter honom och hans viktiga arbete.
Hans texter gjorde det lättare för människorna i Storbritannien och övriga Europa att förstå vad rakitis hos barn var för något, och hur symtomen såg ut. Hans beskrivning och bestämning av Engelska sjukan, gjorde att andra forskare längre fram i tiden ville förstå orsaken och därmed bota den vanliga sjukdomen.
external image nwaz_01_img0112.jpg

På vilket sätt kommer kunskapen om muskulaturen och övriga rörelseorgan att förändras framöver?

Vi vet ganska mycket om muskulaturen, men inte så mycket som vi ibland tror. Det visar artikeln om träningsvärk som jag har lagt in här ovan. Den visar att människor under ganska lång tid har haft fel uppfattning om vad det innebär.

Sedan hoppas verkligen att vår kunskap om sjukdomar som drabbar muskulaturen och övriga rörelseorgan kommer att öka i framtiden, eftersom sjukdomar tar liv så är det viktigt att man har kunskap om hur man kan bota dem.
Sedan tror jag också mycket på att vi kan bota många smärtor genom kunskap om våran hälsa. Om man har ont i en muskel i axeln kanske man flera år går till Apoteket och köper smärtstillande salvor och tabletter, fast egentligen ett besök hos en naprapat hade hjälpt eller bara lite regelbunden enkel stretching. Sedan kommer det kanske att uppstå fler muskelsjukdomar nu när växthuseffekten står på våran tröskel och knackar på dörren.

Slutsats:
Jag tycker att detta har varit ett roligt och annorlunda sätt att göra ett grupparbete genom att skriva på Wiki’n. Däremot hade detta nog fungerat bättre som ett enskilt arbete, efter som ett antal no-lektioner har gått bort som man verkligen skulle ha behövt för att alla tillsammans ska kunna reflektera och kunna slutföra på ett gemensamt sätt. Nu är det mer att man delar upp arbetet och sedan skriver man själv ett antal sidor, och sedan klistrar man in det på samma sida. Jag hade nog önskat nu när vi väl gör ett grupparbete att vi hade haft mer lektionstid, så att vi hade kunna arbeta mer som en grupp och inte en och en.

Jag tycker att det varit både roligt och lärorikt att ha ett grupparbete på internet. Jag håller med Hedda om att det kändes mer som ett enskilt arbete, och att det fungerat bättre om man hade fått skriva helt på egen hand. Enligt min uppfattning har vi ändå lyckats bra, och jag känner mig nöjd med min text. Jag tror alla i gruppen håller med mig om att man nästa gång ska göra det gemensamma arbetet på lektionstid i början av projektet.

Skelettet

Utan skelettet skulle vi inte kunna gå, stå eller röra på oss över huvudtaget. Benen som tillsammans bildar skelettet fungerar som en stomme och gör att vår kropp kan vara rät och upprest. De har en stor betydelse för att vi ska kunna röra oss, då skelettdelarna används på samma sätt som hävstänger. När de muskler som är fästa vid benen drar ihop sig och spänns uppkommer rörelser. Förutom att skelettet hjälper oss att ha en bra hållning och röra på oss, har benen en viktig uppgift att skydda hjärnan och våra andra inre organ.
I skelettet finns dessutom ett förråd av mineraler som fosfat och kalcium. Därför är det viktigt att äta en bra och hälsosam kost med mycket kalcium i för att kroppen ska kunna bygga upp nytt skelett. Med en kost rik på kalcium kan kroppen förebygga vanligt förekommande sjukdomar som rakitis hos barn och benskörhet samt urkalkning hos vuxna.
Det sker hela tiden ett utbyte mellan mineralerna i skelettet, och de som redan finns lösta i blodet. Det gör att vi hela tiden kan hålla en jämn koncentration på blodet, trots att det ibland är brist på mineraler i vår föda. Blodet bildar till slut den röda benmärgen som kan hittas i vissa delar av skelettet.


Skelettets uppbyggnad

Vårt skelett är uppbyggt av drygt 200 ben. Benen kan variera i storlek, från lårben och höftben som är de största, till benen i tår och fingrar som är betydligt mindre. Det minsta benet i vår kropp är stigbygeln som sitter i örat. Det är bara två millimeter långt, och räknas trots sin storlek till skelettet. Benen är en levande vävnad som bryts ner och byts ut i en ständig anpassning till det krav som skelettet utsätts för. Ombyggnaden pågår hela livet och styrs av hormoner som bisköldkörtel hormon och kvinnligt könshormon- östrogen. Men mängden kalcium och D-vitamin i kroppen påverkar också skelettet. Under en 10-20 års period har man bytt ut hela sitt skelett.

Det finns tre olika typer av ben:
Rörben kallas de långa och smala skelettdelar som finns i armar och ben. Stora rörben är delvis ihåliga inuti för att de ska vara så lätta som möjligt. Ändarna är täckta av brosk så att benen lätt kan röra sig mot varandra i lederna. Tvärstrimmig skelettmuskulatur fäster vid rörbenen. När musklerna spänns uppstår rörelser i leden, som sedan förstärks tack vare hävstångseffekten.

Korta och oregelbundna ben finns i till exempel våra hand- och fotleder. Ryggkotorna räknas också till denna grupp.
De är de platta benen som bygger upp skallen. Även bröstbenet, revbenen, skulderbladen och höftbenen ses som platta ben.
Några av benen i kroppen rör sig i förhållande till varandra, rörelserna sker i lederna som håller ihop bendelarna och ger skelettet stadga. Förbindelserna mellan benen där det inte sker rörelser, eller endast små obetydliga kallas fogar. Ett exempel är skallen, där benen är förenade till varandra med fogar.

Benvävnad
Skelettet består av tusentals celler. De bildar bland annat benvävnad, som fungerar som en stödvävnad, det vill säga att den ger extra stöd. I benvävnaden förekommer fyra olika benceller, osteoblaster, osteocyter, osteoklaster och osteogena celler på benets yta.
Osteoblaster (Ob), bildar benets intercellulärsubstans eller matrix och sköter dess mineralisering. Osteoblaster kan övergå till osteogena ytceller som ligger i vila, men som egentligen borde delta i regleringen av benets ämnesomsättning. En del celler kan också ”drunkna” i det matrix de själva har syntetiserat, och kallas därefter för osteocyter.
Osteoklaster (Ok), är stora celler med många kärnor. De tar hand om nedbrytningen av bensubstans och resorptionen. I ett friskt ben är det jämvikt mellan nedbrytning och nybildning av ben.
Osteocyter (Os), står i kontakt med varandra via utskott som löper genom tunna kanaler, (canaliculi).
Benvävnaden innehåller mycket kollagenfibrer av protein som ger böj- och draghållfasthet. I benvävnaden finns också kalciumkristaller som att benet blir hårt och hållbart. Uppbyggnaden av skelettet i kroppen kan liknas med armerad betong. Benvävnaden kan vara kompakt, det vill säga tät benvävnad, eller uppbyggd av tunna benbjälkar med benmärg emellan. Den sista kallas för spongiös, svampaktig benvävnad eftersom den liknar en tvättsvamp.
Om alla ben innehöll den kompakta benvävnaden skulle skelettet bli mycket tungt, svårare att röra på sig och kroppen skulle behöva mer energi för att orka lyfta benen i kroppen. Därför innehåller varje ben både kompakt och svampaktig benvävnad för att de tillsammans ska bilda ett starkt skelett som inte är för tungt. Trots det utgör skelettet ungefär 20 procent av vår totala kroppsvikt.


Benmärg

Inuti benen finns benmärg, den kan vara gul eller röd. Den gula består mest av fett, samtidigt som det hela tiden bildas nya röda blodkroppar och andra celler i den röda benmärgen. Benmärgen i den svampaktiga benvävnaden kan både vara gul och röd. Röd benmärg finns hos vuxna i bland annat bröstbenet, höftbenskammarna och rörbenens ändar, medan den gula benmärgen fyller upp övriga hålrum i benen.

Benhinna

Benen omges av en mycket tunn bindvävshinna som kallas benhinna, och innehåller blodkärl och nerver. På grund av nerverna i benhinnan är den mycket känslig för smärta.
Blodkärlen når ända in till benvävnaden, och har en viktig uppgift att tillföra syre och näring till den. Bindväven stödjer vävnader och organ i hela kroppen och är av central betydelse för utbytet av näringsämnen, ämnesomsättningsprodukter och slaggprodukter mellan vävnader och kretslopp. Det finns fler olika typer av bindväv, bland annat mesenkymal bindväv, lucker bindväv, fettväv och tät organiserad bindväv.
Hos fostret bildas skelettet av bindväv eller broskvävnad, som senare ersätts av benvävnad. Mycket små barn har därför mjuka och elastiska skelett som gör att de är väldigt viga och lättrörliga. De små ben som bildas ska kunna växa på både längden och bredden, vilket gör att det sker tillväxtzoner av brosk. När man i puberteten har växt färdigt, förbenas också dessa zoner.


Brosk

Brosket utgör en viktig del av stöd- och rörelseorganen. De fungerar som stötdämpare vid lederna i skelettet. Under utvecklingen av organismer utgör brosk modeller för den kommande benbildningen. Brosk är en halvhård vävnad, det beror på den intercellulära substansen som innehåller både kollagenfiber och aggrecan. Broskceller, kondrocyter, utvecklas från mesenkymceller och syntetiserar själva den intercellulära substansen. I vår kropp förekommer tre olika slags brosk, hyalint brosk, elastiskt brosk och trådbrosk. Vilken av typerna som utvecklas, beror på hur stor belastning, det vill säga hårt tryck och böjning det är på området.
Brosk saknar både blodkärl och nerver, vilket påverkar dess ämnesomsättning. Tillgången på näring är beroende av diffusion på ytan, till exempel ledvätskan. Dessutom kan ledytorna röra på sig och glida isär utan att det gör ont.

Sjukdomar i skelettet

Benskörhet

Benskörhet eller osteoporos som det heter på latin, betyder poröst ben. Sjukdomen kan pågå under en längre tid utan att man märker något, det kan gå flera år innan den ger märkbara symtom. Benskörhet är en av dagens vanligaste folksjukdomar som främst drabbar kvinnor. Antal benbrott på grund av benskörhet har ökat de senaste åren, det beror på att vi rör på oss mindre nu än förr och att vi idag blir betydligt äldre. Skelettet belastas inte på samma sätt som förut, då vi utsattes för mycket kroppsarbete och gick långa sträckor.
Den som lider av sjukdomen har en så kallad låg bentäthet. Det betyder att mängden benvävnad är låg, det är en kvantitativ brist. Skelettet har dessutom en försämrad uppbyggnadsförmåga jämfört med friska. Det får en sämre hållfasthet, vilket gör att risken för benbrott, det vill säga frakturer ökar kraftigt. Personer som har benskörhet bryter därför ofta lårbenet samt fot- och handleder.
Hos en frisk vuxen människa finns en balans mellan nedbrytning och uppbyggnad av ben, men när man har benskörhet påverkas den naturliga balansen negativt och det bryts ner mer ben än det återbildas.
Under de första trettio åren av livet byggs skelettet framför allt upp. Män får i allmänhet en högre benmassa än kvinnor. I normala fall behåller man sin benmassa mellan 30 och 50 års ålder. I samband med kvinnans klimakterium minskar produktionen av kvinnligt könshormon, östrogen. Hormonet bidrar till att bibehålla skelettet, vilket gör att skelettet utsätts för större nedbrytning än uppbyggnad efter klimakteriet. Kvinnans benmassa minskar som mest under de första åren efter att menstruationen upphört.

Riskfaktorer

Att ha en liten och tunn kroppsbyggnad innebär också en ökad risk för benskörhet. Det beror på att kvinnor även efter klimakteriet kan tillverka ett östrogent hormon av det manliga hormonet androstendion. Detta sker i kroppens fettväv och därför tycks kvinnor med mer kroppsfett ha ett visst skydd mot sjukdomen.
En annan riskfaktor är att hårdträna. Normalt sett är det bra att motionera och belasta skelettet för att förebygga benskörhet. Men unga kvinnor som hårdtränar i tävlingsklass kan riskera att få en sämre benmassa. Det beror framför allt på att man då inte får mens, vilket leder till att mängden östrogen i kroppen minskar.
Män kan förstås också drabbas av benskörhet, då risken är betydligt mindre. Men efter 60-års åldern sker benförlusten med en jämnare och långsammare takt, och då är risken att drabbas ungefär lika stor för både kvinnor och män. Det beror på att äldre har en sämre förmåga att ta upp kalcium från tarmen med hjälp av D-vitamin. Då minskar mängden kalcium i blodet, och kroppen kompenserar det med att ”låna” kalcium från skelettet istället. På sikt kan kalciumbrist leda till urkalkning i skelettet.
Det finns flera anledningar till ökad risk av benskörhet. Det är bland annat för lite motion, låg kroppsvikt, ärftliga anlag, rökning, hög alkoholkonsumtion och vissa läkemedel som till exempel kortison, speciella medel mot epilepsi och långvarig behandling av blodproppsförebyggande medlet heparin. Det finns också sjukdomar som kan leda till benskörhet, ledgångsreumatism, anorexi och glutenallergi är några.
Den mängd mineraler, framför allt kalcium som man har i skelettet påverkas av flera faktorer. Såväl ärftliga som livsstil och miljö. Om man har nära släktingar, eller någon i familjen som har drabbats av benskörhet är risken större för att man själv är i riskzonen.

Hur vanligt är benskörhet?

Benskörhet är mycket vanligt och man räknar med att drygt var tredje kvinna över 70 år har benskörhet. Andelen män i samma ålder är mindre än hälften jämfört med kvinnor. Ungefär varannan kvinna och var fjärde man över 50 år kommer någon gång att råka ut för benbrott som beror på benskörhet. En del av ökningen hänger ihop med att allt fler bli äldre, vilket beror på en förbättrad folkhälsa i stort.

Går det att förebygga benskörhet?
Man kan redan som barn och ungdom öka sin benmassa och på så sätt förebygga benskörhet. Det gör man genom att äta mat som innehåller tillräckligt med kalcium, som mjölkprodukter och fisk. Men det räcker inte att äta rätt, man måste också regelbundet ägna sig åt fysiska aktiviteter och vara utomhus så mycket som möjligt för att kroppen ska kunna bilda rikligt med D-vitamin. Om man fortsätter hela livet kommer skelettet hålla sig starkt och du kommer må bra.
external image s_ny_benvav.gif
Rakitis

Rakitis eller Engelska sjukan som den kallas, är en bristsjukdom som främst drabbar barn och orsakas av för lite D-vitamin. Detta leder till att skelettet blir mjukt och missformat. I Sverige förekommer rakitis bara i samband med lever- och tarmsjukdomar. Även njursjuka barn kan visa symtom som påvisar detta.
D-vitaminbristen gör att man inte kan ta upp och lagra tillräckligt mycket kalcium och fosfor i benstommen. Hos barn bli då benstommen mjuk och böjlig, fontanellen sluter sig långsamt och barnets huvud blir större än normalt. Barnet blir sedan hjulbent eller kobent, medan revbenen degenereras och bröstkorgen sjunker in. Tänderna kommer senare än vanligt och utvecklas dåligt, och bäckenet deformeras. Ytterligare följder av brist är kramper, energiförlust, tandlossning, närsynthet, nervositet, lättretlighet, trötthet och snabb puls. Den vanligaste orsaken till rakitis är oförmåga eller allergi mot fisk och mjölk i alla former.

Engelska sjukan har varit känd sedan 1600-talet, och namnet kommer från att det under industrialiseringen flyttade många engelska arbetar familjer från soliga landsbygden in till städerna. Man upptäckte efter en tid att barnen blivit hjulbenta, och efter undersökningar visade det sig att brist på solljus leder till för lite kroppsegen bildning av D-vitamin, vilket är nödvändigt för benvävnaden vid upptag av kalcium.


Diskbråck

Diskbråck är en vanlig sjukdom som kan drabba alla. Mellan ryggkotorna i ryggraden finns diskar av brosk. De är viktiga för ryggens rörlighet och fungera som stötdämpare. Om en disk brister kan de bukta ut och trycka mot ryggmärgen eller nervrötterna. Man kan få diskbråck i hela ryggen men vanligast är i ländryggen och halsryggen. Man har ännu inte kommit fram till vad som orsakar sjukdomen.
Typiska symtom är ont i ryggen, smärta som strålar ner i ben och armar, domningar, stickningar och tyngdkänsla i benen, värk i nacken samt svårigheter att kontrollera urin och avföring.

Diskbråck ger ofta inga större besvär, men ibland kan det leda till smärta som kommer mycket fort, eller så utvecklas den under en längre period och blir värre med tiden. Besvären kan bli bättre efter några veckor, och smärtan går över av sig själv. När man har värk ska man undvika sängliggande och istället försöka hålla sig i rörelse. Man kan övergå till normala vardagssysslor, förutsatt att symtomen inte blir värre. För att lindra smärtan kan man ta värktabletter och liknande preparat.

Om man behöver behandling kan man gå hos en sjukgymnast eller naprapat för tips och träning. I vissa fall där personen har mycket svåra smärtor och besvär kan en operation behövas, efter operationen blir nästan alla återställda.

Artikel om Skelettet

Miljögifter skadar skelettet

Allt fler data visar att miljögifter som dioxin kan orsaka skador i skelettet. Genom att påverka olika hormonsystem förändras benvävnaden - kanske en förklaring till sjukdomar som osteoporos, benskörhet. Att studera hur detta går till är ett av målen med BoneTox, ett projekt inom EUs femte ramprogram.
Det är först under senare tid som man uppmärksammat att organiska miljögifter kan påverka skelettet. Forskare på institutet för Miljömedicin, IMM, har haft en ledande roll i att etablera och utveckla kunskapen inom detta område. BoneTox startade 2003 med målet att klargöra om, hur och i vilken utsträckning hormonstörningar, orsakade av kemikalier, ökar risken för att utveckla sjukdomar som benskörhet.
- Inom BoneTox arbetar vi brett med olika försöksmodeller. Vi har lagt ner stort arbete på att utveckla och anpassa analysmodeller till benvävnadens speciella struktur. Vi använder dioxin som gemensam modellsubstans, berättar professor Helen Håkansson, koordinator för EU-projektet och verksam vid IMM, enheten för milijömedicinsk riskbedömning.
Studierna visar att dioxinexponeringen förändrar benets täthet och dess mekaniska egenskaper. Data från olika djurarter avslöjar att dioxinkänsligheten är tio större högre om exponeringen sker under fostertiden.
- Vi har sett att dioxin kan ha en direkt effekt på bencellerna och vi har kunnat visa att den så kallade dioxinreceptorn (mottagarmolekylen för dioxin) finns på plats i benceller från både djur och människa, säger Helen Håkansson.
I andra studier i BoneTox undersöks verkningsmekanismen bakom skador på tandemaljen och hjärtmissbildningar orsakade av dioxin.
- Det är känt sedan tidigare att dioxin påverkar hjärtats storlek och funktion. I BoneTox undersöker vi om dioxin kan påverka hjärtat mycket tidigt under fosterutvecklingen. Studier görs i fågelembryon, vilket gör det möjligt att studera hjärtats utveckling redan timmar efter befruktningen.
Dioxinreceptorn är en förutsättning för att dioxinets toxicitet ska komma till uttryck. Genom att dioxinet binder till receptorn påverkas flera olika signalsystem i cellen. Studierna har i huvudsak varit inriktade på dioxinstörningar i signalvägarna för östrogen och retinoider (vitamin A). Vitamin A fungerar som en signalsubstans och verkar i likhet med hormoner, via särskilda receptorer.
- Vi studerar hur rubbningar i dessa signalvägar kan bidra till att förklara de effekter som vi vet att dioxinlika ämnen har både på ben, tänder och hjärta, säger Helen Håkansson.
I BoneTox ingår åtta forskargrupper från Sverige, Finland, Frankrike, Tyskland och Italien.
- De nivåer djuren exponeras för är låga och ligger nära de nivåer vi människor normalt utsätts för. Framför allt får vi i oss dioxiner via maten, inte bara genom att äta fet fisk som lax och strömming utan också genom att andra feta livsmedel av animaliskt ursprung, säger Helen Håkansson. Med nya data kan vi göra bättre riskbedömningar, vilket i sin tur kan leda till ändrade kostrekommendationer. Under projektets löptid deltar vi aktivt både i det nationella och det internationella bedömningsarbetet för dioxiner.
Projektet går nu mot sitt slut och under nästa år planeras en internationell workshop, som ska sammanfatta projektets resultat och sätta in dem i ett större sammanhang.
- Vi räknar med att kunna komma med en kvantitativ uppskattning om i vilken grad organiska miljöföroreningar och andra kemikalier kan bidra till benskörhet och annan bensjuklighet.
Text: Ann-Marie Dock
Publicerad i KI Bladet nr 5 2006.
external image image001.gifDioxin molekyl
FAKTA:
Dioxiner
Dioxiner är den vanliga benämningen på 210 olika typer av klorerande derivat av dibenso- 1,4-dioxin och dibensofuran. Ungefär 10 av dessa föreningar är mycket giftiga, bland annat TCDD som är ett av de starkaste giften man känner till (av alla xenobiotika kemikalier).
Det finns ingen medveten tillverkning av dioxiner, utan bildas som en oönskad biprodukt vid förbränningsreaktioner. Det farliga miljögiftet bildas i mycket små mängder under flera kemiska processer, till exempel förbränning av plast eller liknande.
Vi människor får i oss ämnet i låga doser genom att äta feta animaliska produkter. Dioxinerna lagras sedan i kroppsfettet och vid förgiftning kan man få allvarliga hudskador som klorakne, försämring av immunförsvaret och tumörer.

Reflektion

Artikeln handlar om forskningsprojektet BoneTox som startade inom EU år 2003. Projektet kartlägger kemiska ämnens påverkan på skelettet och om det ökar risken för sjukdomar som till exempel benskörhet.
Med nya studier har man hittat samband som påvisar att miljögiftet dioxin påverkar skelettet negativt. Dioxin är ett miljögift, och det finns i höga doser i naturen. Ämnet lagras i fet fisk som lax och i andra feta animaliska produkter. När vi äter dessa livsmedel får vi i oss ämnet dioxin. I kroppen tas det bland annat upp i benvävnaden, och det påverkar den negativt. Det leder till ett svagare skelett och ökar därför risken för benskörhet. Man har genom flera djurförsök förstått att dioxin också orsakar skador på tandemaljen och hjärtmissbildningar hos människor.
Dioxinet bildas vid olika typer av förbränningsprocesser från till exempel sophantering och bensinmotorer i bilar. Dessa föroreningar och avgaser har lett till att dioxin finns i skadliga halter i miljön.
Benskörhet är en folksjukdom som förutom mänskligt lidande i form av ökad risk för benbrott och de komplikationer det medför, också orsakar kostnader för samhället genom ökade kostnader för bland annat sjukvård och hemtjänst. Som jag redovisade ovan under avsnittet om benskörhet har motion stor betydelse för att minska risken för benskörhet. I vår del av världen tar människor bilen även korta sträckor i stället för att cykla eller promenera, vilket gör att vi går miste om tillfällen till vardaglig motion. Bensindrivna bilars avgaser är dessutom en av källorna till dioxinutsläpp, något som gör det extra viktigt att fundera över hur bilåkandet kan minska på sikt.
Sammanfattningsvis leder den livsstil som vi i har i Sverige och i övriga delar av den industrialiserade delen av världen till flera olika problem för miljön, hälsan och därmed också för samhällsekonomin.


På vilket sätt kommer kunskapen om skelettet och övriga rörelseorgan att förändras framöver?

Fortsatt forskning leder till ny kunskap om tänkbara orsaker till sjukdomar. Forskningen om skelettet har nyligen givit resultatet att miljögifter är farligt för skelettet. Kunskap om hur livsstilen påverkar sjukdomar i rörelseorganen är också viktig och kommer säkert att utvecklas framöver. Kanske kommer läkare att skriva ut recept på motion i framtiden för att förebygga sjukdomar, istället för att ordinera smärtstillande mediciner mot till exempel ryggont.






Källförteckning:
Muskler:
**http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=17663**
**http://www.solunetti.fi/se/histologia/sydanlihas/**
http://www.vardguiden.se/Article.asp?Articleid=3010
http://cns.sahlgrenska.gu.se/goude/nsd/structure_218
http://www.lankarna.nu/drog8.htm
http://www.vardguiden.se/Article.asp?Articleid=3301

Skelett:
Källor:
www.vard.vgredgion.se
www.mjolkframjandet.se
www.sjukvardradgivningen.se
www.ki.se
www.solunetti.se
www.wikipedia.se
Nationalencyklopedin
Bonniers konversationslexikon

Leder:
http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=17672&PreView=
http://reumatism.netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=4659
http://home.swipnet.se/~w-23869/Psoriasis/psoriasis.html
http://www.muscles.se/styrketraning-for-aldre/
http://www.helsinki.fi/forskning/nyheter/2005/v12.htm</span>

(Mina källor finns där uppe / Lilly)